`

Alla hjärtebarns dag!!!!

Den 22oktober 1992 var det dags för oss att åka ner till Uppsala igen.
♥Pontus skulle genomgå en hjärtkaterisering.
Kvällen innan så badar vi han och tvättar med Hibiskrub.
På morgonen for vi iväg med en väldigt dåsig och lessen ♥Pontus...
...Han hade inte fått tisse...
Jag hade han i famnen till han somnade.
Bestämde över personalen gjorde jag då...
Men jag vägrade att lämna en lessen liten ♥Pontus...
Det var tänkt att förträngningen i aortan skulle sprängas bort
under kateriseringen men det gick inte...
...eftersom det hade bildats en "säck" just invid förträngningen,
och läkaren visste inte hur tunn och skör väggen var.
Därför beslutades det att ♥Pontus skulle opereras före jul!
Vi blev jättelessna samtidigt som vi förstod att det måste göras.
Den 26 åkte vi hem igen...
...för att komma tillbaks den 1 nov.
Så här skrev jag i boken:

"Har pratat med Axel Hemse, som skall operera.
Han talade om hur han skulle göra och att allt kommer att gå bra...
...Han talade åxå om hur allvarligt sjuk ♥Pontus var när han op  som nyfödd.
Fick genast förtroende för Axel.

Narkosläkaren kom åxå upp och talade om när jag kunde amma senast ♥Pontus på natten,
och typ av narkos som skulle användas.

Anders kom åxå och pratade med oss.
Han sa att ♥Pontus hjärta i princip stod still under op i aug-91......

♥Pontus vägde 11,430gr och hade 37,8 i feber.

Herre Gud vad vi älskar dej ♥Pontus!!!!
Om det finns nån Gud så låter han op gå bra och du får komma till oss på avd fort.

Kl 6 på morgonen den 2 nov badade vi ♥Pontus i Hibiskrub.
Vi är trötta och rädda. Vi älskar dej så mycket och vill inte missta dej!
Du får Emla på händer och fötter, där kanyler mm skall sitta.
♥Pontus satt så duktigt hela tiden, Jag var så orolig och satt med gråten i halsen.
♥Pontus fick lugnande och jag gick med han till han somnade, ville inte lämna dej vaken.
♥Pontus till op klockan 8.
Vi grät så mkt då vi lämnade honom.
Op sköterskan tog tog han så fint med egen kudde och allt...
Hej då, vi ses om en stund, sa hon.
Herre Gud, vad vi grät...
Klockan kvart över 11 kom syster Karin och talade om för oss att op var över,
och att Axel hälsade att vi inte behövde vara oroliga mera...
...Oj vad vi grät då!
Tors den 5 fick ♥Pontus komma upp från Iva".

Nu är Pontus 15 år...snart 16!
Han har fortfarande ett allvarligt fel på klaffen.
Men om det blir nån mer op får framtiden utvisa.
Han vet sina begränsningar.

Tack för att ni ville "lyssna"!!!!

jisses va jag gråter! TACK för att du delar me dig!!!
kraaaaaaam

Jahapp, detta var dagens gråtstund... En stund varje dag vet du väl ! Tänk vad jag har gråtit mycket sedan Josse och sen jag varit sjuka, om tårar vore guld...

Oj vad jag gråter nu, vilken resa... Stor kram på er!!

Tårarna rinner .....TACK för att du vill delge oss detta !!! Du skall alltid komma ihåg att VI ORKAR LYSSNA !!!

Åh Kajsa, Kajsa... tack för att vi får läsa. *kram* Förstår att ni gråtit. Bara att läsa detta får ju tårarna att rinna.

Tack för att jag "fick vara med"...
Ni är otroliga - det tar verkligen i hjärtat!
Ha en riktigt go Alla ♥ Dag allihopa!!!
*KRAM*

Tack för att du delar med dig..
Ha en trevlig alla hjärtans dag! Kram

huj svårt att förstå att det här verkligen är sant. en stor alla hjärtans dag kram till er alla..

Jag HOPPAS, att Pontus, blir FRISK, en dag, Han är så TREVLIG kille!
Får önska Er, en härlig, Alla Hjärtans Dag!

Saknar ord....det är så "klumpigt" i halsen!
Tack....KRAM!!

Torkar tårar som rinner... TACK Kajsa för att du, genom din berättelse, får mig att uppskatta hela min familj och mina vänner ännu mer! Ha en riktigt härlig Alla Hjärtans Dag! KRAM

Åh älskade lillebror vad han fått gå igenom så mycket .. ska aldrig mer tjata på han om tallriken som han aldrig sätter in i diskmaskinen

jag som alla andra grinar och vill så gärna skriva nåt riktigt fint och bra, nånting uppmuntrande och ja... men nej det är inte så lätt.

Kram på Dig!

usch usch usch, jag klarar inte av att läsa sånt här. Jag hatar när småbarn och bebisar inte får vara friska och slippa all skit.
Tyvärr vaknar alla hemska minnen upp från min yngste sons olycka när han skållade sig illa och vi inte visste om han skulle klara sig. T o m vikten väcker minnen, min älskling vägde också prick 11 kilo,det räknade vi ut inför narkos och smärtstillande. Hoppas att din Pontus hjärta håller i evighet, eller åtminstone 100 år.

Kram från lipsillen!!!

Har läst och begrundat.

Kram!
Finner inte ord.

läste du nsd igår? ett repotage om en pojke som föddes med ett halvt hjärta. har du inte läst så rekommenderar jag dig det.. :)

Hoppa att Pontus får vara frisk,han är så mjuk och go.

du skriver så fint... jag grinar alltid när jag kollar i pontus album...kommer ihåg när vi åkte till uppsala och häsade på er...

Ser nog int vad jag skriver när tårarna fyller ögonen, men man får sig en tänkare iallafall.
Kramisar!!!

Hoj , jag tänker att livet verkligen är ett under.
Och när man tänkt det förstår man att det är mycket man kan glädjas och vara tacksam över.
Vilken fantastisk bild som blir ännu bättre när man fått bakgrunden till den.
Och Pontus är lika söt om inte sötare idag!

Kram på er!

Tårarna bara forsar, TACK för att vi fick vara med!
Lyssnar gärna närsomhelt!
Stora kramar till er!