`

...läsa min nya bok? Det är frågan! Jag och Kasper har planerat en ommöblering i tv rummet i dag, jag planerar och pekar och min man får knuffa runt dom, det gäller bara att få han och göra det, har inte klurat ut nåt knep ännu...så vem vet kanske det blir boken i allafall!
Ska jobba på frillo dag mellan ett och halv fyra, få se nu vad Elli har hittat på, kanske vill några av barnen vara ute och åka skrillor?
I går for Häxan med följe på resa, undrar när dom är framme svensk tid? Måste fråga toalettstäderskan om det.
Magsjukan tycks närma sej...grannen har tydligen fått den, jag hoppas och ber att vi slipper den!
Ska ju till Piteå andra helgen i mars och det vill jag inte missa och säkert ingen annan i familjen heller.
Jag har bestämmt mej för att här i huset är det slutmatat fåglar! Vill inte ha fågelflunsan!
Jag har heller inte hittat min eminenta mössa ännu, tror att jag satt den på ett lämpligt ställe, så lämpligt att jag inte hittar den själv.
Lillasyster ringde i går och frågade mej vad jag tänkte på spontant när jag skulle tänka på nåt positivt som hänt i nu eller dåtid. Jag svarade direkt att det var när jag var liten och vi satt i källaren och grillade korv och tittade på Alias Smith&Jones och mamma ringde. Det var så att lillasyster låg i Umeå för sin onda rygg och alla var oroliga för vad som hade hänt med ryggen. Pappa kom ner till oss och sa att det inte var  cancer...jag kommer ihåg smak och lukt av korv och läsk och den lyckokänslan som bubblade i bröstet och tårarna som brände i ögonen, men det var ett av mina positiva minnen så där spontant från det jag var liten.
Man tror att barn inte vet eller känner på sej men barn gör det! Nu var det ju åxå så att vi i vår familj pratade om det mesta men just att nån misstänkte att det var cancer det visste vi inte.
Min lillebror var åxå svårt sjuk när han var liten, kommer ihåg att när mamma gick omkring och bar han så gick jag efter, han fick korngrynsavkok b la... och alla gånger som jag hängde med i taxin in till Övertorneå när mamma for med lillasyster till vårdcentralen för hon hade sån svår krupp...jag fick alltid åka hem ensam...satt med en filt i baksätet och grät för jag var så orolig för henne...
Så här i efterhand förstår jag hur seg jag varit men mamma och pappa lät mej tydligen vara det...
Kram på er kära bloggisar! Ha en bra dag!