Vårt älskade hjärtebarn Pontus

Vårt älskade hjärtebarn Pontus

Den 14 augusti 1991 klockan 19.25 på Kalix BB föddes vårt hjärtbarn. Jag hann bara ha han på magen fem sekunder innan dom förde ut han i ett annat rum och lade han i en kuvös, jag undrade förståss vad som höll på hända men jag var inte orolig.
En timme senare var vi på väg med ambulans till Boden...Pontus i kuvös och jag på bår. jag minns att Pontus grät i kuvösen och barnmorskan sa till mej att sticka in handen till honom och när jag gjorde det så tystnade han.
I Boden fick jag hålla honom i ca fem minuter medans personalen på 25an gjorde allt i ordning, Han orkade inte ta bröstet men personalen sa att han nog orkar i morgon...
Jag och Janne satt med Pontus halva natten innan vi gick upp och la oss...vi hade ännu inte hunnit bli oroliga...
På morgonen efter steg jag upp halv 6 och rusa ner till avd där han låg, natten hade vart lugn och dom trodde att vi skulle få åka hem på dan. Lycklig som bara den sprang jag upp till Janne och berättade det, sen ringde jag Elli och sa läget, hon hade ju hand om Emma, Joannah och Jesper.
Efter frukosten gick vi ner igen...MEN då var det bytt personal och helt andra meningar...Pontus syresatt sej så dåligt och var tvungen att sondmatas...vi grät och gjorde det...sen sa dom att det skulle komma ner personal och undersöka honom och att vi fick sätta oss i anhörigrummet och vänta under tiden.
Efter många långa timmar ( som bara tog en halvtimme i verkligheten) fick vi komma in till Pontus och personalen talade om föross att våran lilla gosse har ett hjärtfel och måste snarast flygas till Uppsala...
Jag blev alldeles hysterisk och lyssnade inte alls vad dom sa jag ville bara ringa till Elli och säga vad som hänt...men inte kunde jag prata med henne inte så Janne tog luren och förklarade läget. Sen ringde vi till Jannes morsa i Kalix så hon tog med sej Inger och Britt och Inger hade dessutom kläder med åt mej som jag fick låna. Personalen frågade oss vem av oss som ville åka med Pontus i ambulansplanet, det skulle bara rymmas en av oss. Vi beslöt att vi åkte med vanliga planet och Pontus med  personal i ambulansplanet. Jag var så knäckt och bara grät och grät och grät så Inger fick klä på Pontus inför resan, jag kunde inte göra det.
Just i den stunden så kände jag en sån enorm tacksamhet till Svärmor och svägerskorna som kom till oss i Boden, det kommer alltid att kännas så i mitt hjärta, dom kom till oss!!!
PÅ Kallax när vi satt i planet såg vi när ambulansen kom med Pontus och hur dom bar in kuvösen på ambulansplanet. Herre gud vilken svår stund det var för oss.
När vi kommer fram till Akademiska sjukhuset fick vi vänta en stund på Pontus och när han kom sa läkaren som följde med att han hade mått så bra så vi får nog vända hemmåt med han...Då kändes det riktigt bra!
Sen kom en läkare som heter Anders och hälsade på oss och talade om att han skulle göra ett ultraljud på Pontus hjärta och vi kunde sitta där utanför rummet och vänta...vi hörde apparaten...Pontus hjärtslag!
Efter en för oss lång stund kom läkaren ut och ville prata med oss! Jag kommer aldrig att glömma hans ögon...när han talade om för oss att vi tyvärr inte kunde räkna med att få hem en levande pojke, att det inte fanns nåt hopp, hans hjärtfel var så många och svåra så det gick tyvärr inte att operera...Jag trodde allvarligt att jag skulle dö på fläcken, vi grät ju givetvis båda två och ingen av oss förmådde att ringa Elli, det var ju natt då åxå men vi hade lovat henne att ringa direkt när vi fått besked.  Elli hade ringt till ett par vänner som bodde i U-sala så dom var ju med oss när vi fick beskedet, dom ringde till Elli sen när dom for hem.
Läkaren sa åxå att dom av princip alltid rådfrågade en ytterligare läkare och han skulle göra så dan efter så att vi fick veta exakt vad som gällde. jag minns inte om sjukhusprästen kom då på natten eller dan efter.
Morgonen därpå gick i ett vaccum tills att vi såg att ultraljudsapparaten var på gång i hissen...då gick jag in på toan och bad till Gud! (Under hela vistelsen på Akkis pumpade jag bröstmjölk var tredje timme, natt som dag, det höll mej uppe, jag ville kämpa för att min lilla pojke skulle få min mat för om jag klarade av det så skulle Pontus överleva.)
Janne knackade på toadörren och sa att jag kunde komma ut nu och då såg jag att han såg lite gladare ut...Läkaren började och prata om att det nog fanns nåt som dom kunde göra ändå...Jag bara skrek åt han! "Kan jag ringa hem till min syster och be henne tala om för Pontus syskon att han kommer att klara det"....Tillslut så sa han: Gör det!
Pontus kroppspulsåder var 1,5mm och normalt ska den vara 4mm, plus att hans aortabåge var väldigt missbildad och sen var det ett klaffel.
Han föddes på en onsdag och på lördag började han bli mkt dålig pga av att Ductus började stängas, han fick stark medecin som skulle förhindra det samtidigt blev vi frågade om vi ville nöddöpa honom...NEJ, sa vi dop ska vi ha hemma med resten av familjen!
Måndagen den 19 aug, endast fem dar gammal opereades han. mellan halv två och 19.00 satt vi och våndades. Vad vi inte visste var att han fick hjärtstillestånd under op och tur var ju det!!! Sen när vi fick se han och fick höra att op gått bra kunde vi börja leva igen...
Lördagen den 24 kom elli och mamma med dom andra syskonen till Uppsala för att vi skulle få träffas, Ytterligare en sak jag aldrig glömmer!
Jag ville berätta detta för er kära bloggisar för nu till veckan är det hjärtebarnsbakelse dags!!! Snälla! Köp den och ät det och be era andra vänner åxå att göra det!
Pontus är ju op en gång till i U-sala, då när han var ett år, men den historien tar jag nästa år den här tidenNå väl, vi hade en mkt trevlig fest hos Agnes i går och det tackar jag för i dag!!!!

Kommentarer
Postat av: Majsan

Var i på din sida alldeles nyss,då var det inget skrivet, men nu när jag läser detta så faller tårar ner för kinderna,minns detta, för miste själv ett och fick druvbörd av detta........snyft och snyft. Varma kramar från mig till dig och tack för igår.....

2006-04-23 @ 11:24:00
Postat av: häxan1

Vilken, gripande berättelse, och , HAN SOM SER SÅ FRISK UT!
Var finns det o köpa, hjärtebarnsbakelse?
Far imorgon till Luleå, kanske hittar jag dom där?

2006-04-23 @ 11:30:08
Postat av: elli

Ja kära syster. Detta kommer vi ju ALDRIG att glömma. Jag kommer att köpa hjärtebarnsbakelser till min familj och jag hoppas vi gör det till vårt p-möte med.

Postat av: Nina

Oj oj,att du orkade på dig att skriva ner detta
Tåraran bara började trilla nerför mina kinder som vanligt, så gripande och hemskt men allt har efter omständigheterna gått bra på bästa tänkbara sätt. Allt ni fått gå igenom, det är INTE lite.

2006-04-23 @ 11:39:21
URL: http://anin.blogg.se
Postat av: Cessi

Så svårt att föreställa sig den hemska "resa" som beskrivs när man ser Pontus idag.
Ofattbart !
Även om den innehåller många hoppfulla vändningar...

2006-04-23 @ 12:12:31
Postat av: Lotta

hade varit kul och följa med, men tror det var skönt för dej å mervi å gå där själva åxå. :)
åhh, jag kommer ihåg när ni var där med pontus, och malin, joannah å emma var här å grät och jag åxå ville gråta fast jag inte förstod så mycket. Men jag klämde ut några tårar å mamma frågade "men va gråter du för nu då?".. men starkt av dej att orka skriva ner det här, kändes säkert jobbigt.. kram

2006-04-23 @ 12:21:59
URL: http://lottis.webblogg.se
Postat av: Sussi

Ja vilken berättelse... Ni är verkligen starka och duktiga! Klart man ska äta en bakelse! Går pengarna förresten till nån insamling?

2006-04-23 @ 12:37:29
Postat av: aegnes

tårarna trillar här åxå. bakelse blir det nog säkert, och tack för igår

2006-04-23 @ 13:01:29
Postat av: eira

Oj - jag blir alldeles tårögd när jag läser om ditt hjärte-barn!! Vilken pärs ni gick igenom - snacka om hopp och förtvivlan!! Är Pontus alldeles frisk idag, eller har han idag mediciner eller liknande för hjärtat?? Tack för att du delade med dig av din berättelse Kajsa!!

2006-04-23 @ 14:48:05
URL: http://hilldur.blogg.se/
Postat av: mamma

Jag kommer så väl ihåg besöket i Uppsala, Ulf körde oss dit det skulle ha varit väldigt taumatiskt att sitta i Pello och inte fått se med egna ögon hur det var fatt. Jag kommer ihåg när du ringde och talade om att operationen gått bra. I Uppsala beskrev ni läkarens händer, de var visst jättestora och ni var förundrade över hans skicklighet trots stora händer.

2006-04-23 @ 15:08:53
Postat av: Annika

Jag har hört dig berätta detta flera gånger, men jag blir så rörd av att läsa den!

2006-04-23 @ 15:18:34
URL: http://annkicka.webblogg.se
Postat av: Sussi

Jaha Kajsa - VAD HAR DU SETT I BUBBELPOOLEN??? :O

2006-04-23 @ 16:31:20
Postat av: Anki

Ojoj vad man blir rörd av att läsa detta. Finns bakelserna att köpa på konditoriet i stan? Jag ska då gå o se o köpa några imorgon.

2006-04-23 @ 16:33:06
URL: http://anki.webblogg.se
Postat av: Malin

Å vad jag grinar nu!!! Det har ingen betydelse hur många gånger jag hör berättelsen om när pontus var liten, jag grinar lika mycket varje gång ändå!
En av dom få saker jag kommer ihåg med Uppsala-besöket (för jag var faktiskt också med!) var att Emma och Joannah fick äta gidis då, men inte jag...(vi var inne på ett år helt utan godis)...
Självklart ska vi köpa bakelsen, jag ska sitta i uppsala och äta den, och tänka på Pontus!

2006-04-23 @ 16:36:58
Postat av: anna

jisses!!börjar rysa när jag läser.. ögonen fylls av tårar.

2006-04-23 @ 22:19:13
Postat av: Marina

det är sorgligt att läsa om det.
kram från kusin

2006-04-23 @ 22:55:50
Postat av: Fia

huga vilken pärs. Grinar lite... Kommer ju ihåg att det var jobbigt och att han hade hjärtfel men man var ju inte så gammal så att man riktigt kunde fatta och det är ju dessutom en helt annan sak att läsa och höra om sådant hä när man fått ett eget barn.
Men jag vet att jag var skraj då för er skull. Vi pratade en hel del om det hemma just för att det påverkade så mycket när jag var så mycket hos er.

Skall köpa en bakelse om jag kan. Om inte annat ber jag Thomas göra det han får åka senare hem från jobbet eller nåt.
Kram

2006-04-24 @ 04:28:13
Postat av: Emma

Grinar jag med ,tur att våran älskade lillebror klarade sig

2006-04-24 @ 06:57:40
Postat av: Bettan

Oj, vad jag får kämpa mot tårarna nu (sitter på jobbet). Tack för din berättelse Kajsa!

2006-12-04 @ 20:25:51

Skriv snälla kommentarer här :)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Din kommentar:

Tack för besöket - Välkommen åter :)